Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en bit tyg.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, sade han och bockade sig djup.
- Goddag, goddag, sade skräddaren där han satt på bordet med benen i kors och sydde.
- Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget?, frågade den lille mannen.
- Det går bra, sade skräddaren.
- När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför det då?
- Ack jo, det bidde ingen rock.
- Det bidde ingen rock? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par byxor.
- Jaså, bidde det ett par byxor? När blir de färdiga?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga byxor.
- Det bidde inga byxor? Vad bidde det då?
- Det bidde en väst.
- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?
- Ack jo, det bidde ingen väst.
- Det bidde ingen väst? Vad bidde det då?
- Det bidde ett par vantar.
- Jaså, bidde det ett par vantar? När blir de färdiga?
- På lördag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför då?
- Ack jo, det bidde inga vantar.
- Bidde det inga vantar? Vad bidde det då?
- Det bidde en tummetott.
- Det bidde en tummetott? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen.

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tummetott färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?
- Ack jo, det bidde ingen tummetott.
- Bidde det ingen tummetott? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Det bidde ingenting? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Tolkningen av denna sedelärande historia är att skräddarna hade mycket makt och gjorde som de ville förr i tiden när skräddarskrået var starkt och konkurrensen bristande.